Min lilla snutta fyller ett år, vad tiden går tycker inte det var länge sedan jag fick bilden med lilla Tora på bordet hemma hos Anita.

Lite krams måste man ha när man fyller ett.

Min sista amaryllis står på köksbordet och är vacker. Har haft 8 st från den som blommade i november till den här sista. En del av dom är såna som jag har haft ute i trädgårdslandet unde sommaren och tagit in för vinterförvaring. Dom har sedan visat en blomknopp så då måste man ju sätta dom i jord. Har också köpt några nya, gör alltid det varje år. Jag älskar amaryllis. Tycker dom är så maffiga och tacksamma. Man kan inte misslyckas med en sån.

I dag har jag inhandlat vårens första tulpanbukett, det är också en ljuvlig blomma, speciellt så här på vårvintern då man drömmer sig fram till våren i trädgården med tulpanerna där. Satte faktiskt nya tulpaner i höstas, blir spännande att se hur många som kommer upp. Vi har ju rådjuren, men dom har inte varit i min trädgår och förstört på våren , det är på vintern som dom förstör och biter av.

Här står brudarna och kollar om det är nån som dristar sig att gå i deras skog.

Dom anser att skogen närmast tomten tillhör oss.

I kväll är första styrelsen i trädgårdsföreningen för år 2010. Jag hat ju sagt upp mig så jag avgår på årsmötet i mars. Har innehaft nästan alla befattningar som finns i föreningen. Har varit ordf. sekreterare och nu har jag varit medlemsansvarig i flera år. Det får räcka.   

Jag blir ju kvar i Brukshundsklubbens styrelse, som sekreterare. Det är rätt mycket jobb med det så jag klarar mig.

Sen måste man väl lägga ett kol på redaktionskommittén i Västgötaspetsen. Går och funderar vad man skulle kunna hitta på.   

Man bor ju lite på sidan om, om man säger så. De flesta aktiviteterna går ju av stapeln i södra sverige.

Har i alla fall anmält Tora till agilitykurs. Det skall bli roligt att se hur lättlärd hon är. Lina var ju ganska olika hur det   brukar vara, hon älskade ju alla höjdhinder inklusive tippbrädan från första stund. Tippbrädan är det bästa hon vet. Den kan man använda som belöning. När jag tränar slalom med henne får hon gå tippbrädan varannan gång som belöning.

Därimot tycker hon inte om platta tunneln.

Sakta men säkert håller vi på att tina upp ur vår istidsvinter. Solen skiner och graderna är acceptabla. Dagens morgonpromenad blev 2 1/2 km och var jätteskön.

Man blir på bra humör när man får vara ute och göra en riktig promenad, inte de små korta som vi varit hänvisade till under kylan.

Även hundarna blir lugnare när dom får rasa ut på längre sträckor.

Vi är ju privilegierade som bor som vi gör, man behöver inte göra annat än öppna grinden och gå rakt ut i naturen. Sedan kan man nog gå nästan hur långt som helst utan att gå på trafikerade vägar. Det innebär att hundarna alltid är lösa och springer dubbelt så långt som vi går. Om det är därför eller vad det beror på vet jag inte men man är i den lyckliga omständigheten att inte ha några krämpor att tala om. Mår med andra ord som en prins eller skall man säga prinsessa?

Jag har två ryggsäckar, typ handväskor. Den ena fick jag av min arbetgivare medans jag jobbade, så den börjar vara några år. Den andra köpte jag för en billig penning på marknaden i fjol.

Sedan köpte jag en till min dotter, hon som har tvillingpojkarna. Alla tre hade gått sönder i hängslena. Det är ganska dåligt att även på ryggsäckar av skinn som min gamla och min dotters, gör dom hängslena av galon. Dom går sönder precis där dom är fästa i ryggsäcken upptill. Nu har jag fått alla tre lagade hos en skomakare. Men det lär väl inte hålla så länge. Men det är mycket fusk nu för tiden både med kläder och annat.

En helt annan sak, det har brunnit i stan ett gammalt fint hus är totalt vattenskadat.

Intill det huset har Studiefrämjandet sina lokaler. Undrar hur det har gått med deras lokaler.  Vi har ju mycket att göra med dom när det gäller kurser och utbildningar.

I dag var det bara -5 när morronpromenaden skulle begås.

Då kände en sedan länge stugsittande matte i denna familj att nu skall här tränas! Därför drog man iväg efter ett skoterspår långt upp på kullarna, där hade spåret drivit igen på grund av nattens blåst så det var knappt det syntes var spåret gått.

Perfekt tyckte då den hurtiga tanten, medans hennes mindre hurtiga make protesterade, inte kan man gå där det inte finns något spår. Men visst kan man det!  Det är ju som i gamla tider när Gunder Hägg och grabbarna höll till i Vålådalen och sprang på myrarna, sa då den hurtiga tanten till sin tvivlande make.

Sagt och gjort det pulsades i 300 meter i ganska djup snö till en av våra stigar nåddes. Den är inte så lättgådd den heller. Så när ekipaget kom hem var det två trötta människor och två välrastade hundar.

Det är perfekt att vara ute minst en timma på såna utflykter speciellt i vinter när det varit så kallt att man gått små korta promenader, längre har man inte klarat på grund av kylan. Den tvivlande maken var också glad åt motionen.

Brudarna springer säkert två gånger så långt som vi går, men det tycks inte göra dom trötta möjligen lugnade för stunden!

-10 grader och sydlig vind, inte så mycket skönare ute då vinden gör att det känns kallt. Men vi gick en timmespromenad jag och brudarna denna morron. Det var länge sedan vi var ute så länge.

Annars har det inte hänt så mycket här hemma. Det har varit skidåkning på TV:n hela dagen så då behöver man inte så mycket mera förströelse. Drog dammsugaren nere i gillestugan, det var inte gjort sen julgranen togs ut så det var ganska mycket skräp där. Men nu är det O.K: Det enda som återstår är att ta ner julgardinerna i köket. Blir kanske på måndag.

Verksamhetsberättelser och protokoll är typiska inomhusaktiviteter här nu. -27 i morse gör att man byltar på sig för att kunna följa brudarna ut. Dom har inget problem med kylan, springer och busar och ser ut som sjölejon i ansiktat då dom fått rimfrost över hela nunan. Annat är det med deras frusna matte, som inte vet hur fort hon skall få vända och gå hem.

Såg på TV i går kväll, dom talade om allergier hos hundar. Det har blivit allt vanligare att hundar får eksem och allergier av olika slag. Anledningen sa vet. i programmet är det samma som för människor, vi har för rent inne och hundarna får inte i sig nog mycket "skit" så dom bildar inte antikroppar. Mina äter hästpoppar efter våra rastningsvägar, som vi får dela med ridande flickor. Vilket inte är så roligt då hästarna trampar sönder vägarna så det blir djupa hål. Tycker inte om att dom äter hästpoppar heller men det bryr dom sig inte om.

Annars så har vi inte så välstädat hemma så här är nog hälsosamt!!