I dag var det bara -5 när morronpromenaden skulle begås.

Då kände en sedan länge stugsittande matte i denna familj att nu skall här tränas! Därför drog man iväg efter ett skoterspår långt upp på kullarna, där hade spåret drivit igen på grund av nattens blåst så det var knappt det syntes var spåret gått.

Perfekt tyckte då den hurtiga tanten, medans hennes mindre hurtiga make protesterade, inte kan man gå där det inte finns något spår. Men visst kan man det!  Det är ju som i gamla tider när Gunder Hägg och grabbarna höll till i Vålådalen och sprang på myrarna, sa då den hurtiga tanten till sin tvivlande make.

Sagt och gjort det pulsades i 300 meter i ganska djup snö till en av våra stigar nåddes. Den är inte så lättgådd den heller. Så när ekipaget kom hem var det två trötta människor och två välrastade hundar.

Det är perfekt att vara ute minst en timma på såna utflykter speciellt i vinter när det varit så kallt att man gått små korta promenader, längre har man inte klarat på grund av kylan. Den tvivlande maken var också glad åt motionen.

Brudarna springer säkert två gånger så långt som vi går, men det tycks inte göra dom trötta möjligen lugnade för stunden!