Maken går ju eftersökskurs, fast det har mest varit krångel. Han har missat tider och nu i dag var han inte hemma utan på fiskeresa till Norge. Därför tänkte jag att jag hoppar väl in i stället, det var ju faktiskt jag som var anmäld till kursen, att jag sedan övertalade honom att gå var ju för att det är han som jagar inte jag.

Så därför drog jag åstad med båda hundarna. Måste ju ha båda med när jag var ensam hemma.

Vi lade spår och fikade och sedan skulle det gås. Då visade det sig att jag skulle ju inte gå det spår jag lagt utan ett spår som två "snubbar" jägare naturligtvis  med kamoflagekläder och rätt stuk lagt. Jag startade men behövde inte gå många meter innan jag förstod att detta skulle inte gå. Spåret var lagt över en nyröjd yta där kullfällda träd på ca 2-3 merer låg i högar nästan heltäckt. Jag hade svårt att gå, Tora hade med sina korta ben ännu svårare. Blodet låg väl någonstans under riset. Hon tittade bedjande på mig efter en stund och jag beslöt att detta vill jag inte utsätta henne för. Att lägga ett spår för en hund som skall lära sig och finna nöje i spårning då är en röjning fel enligt mitt sätt att se. Det talade jag om för kursledaren. Jag sa att detta ställer jag inte upp på. Sedan for jag hem. Ganska besviken. Nu skall jag lägga spår och gå med henne under veckan. Två dagar kan man nog gå med någon dag mellan. Skall lägga till Lina också.

Maken kom hem med fisk i eftermiddags. Han hade blivit jätteförkyld så han intog sängläge efter middagen. Själv har jag varit på agilityträff.