På en av mina hundpromenader gick jag och gnolade på Evert Taubes sång om Rönnnerdal, "gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol". Gullviva fanns det gott om där jag gick så även skogsvioler. Mandelblom har nog aldrig funnits så här långt norrut, men kattfot fanns det gott om på tomten i mitt föräldrahem. Men var finns dom här, kan inte komma ihåg att jag sett en enda kattfot sen jag flyttade till Jämtland. Är det jag som är blind eller finns det inte kattfötter här. Det är små söta blommor som man plockade som barn, det var kraftiga skälkar så dom höll för omilda barnahänder. Det är nog jordmånen som gör att det inte finns kattfötter på min tomt i alla fall. Här är det lera och inte samdjord.

   Bilden från Wikipedia, även nedanstående text.

Kattfot (Antennaria dioica) är en art inom familjen korgblommiga växter som är en ganska allmän växt genom hela det nordeuropeiska florområdet, österut förekommer den till Japan och Aleuterna. Dock har den minskat i modern tid. Även i fjälltrakter är den ganska allmän. Arten tillhör företrädesvis torr och grusartad jordmån, till exempel vägkanter och öppna skogsbackar. Kattfot odlas också som trädgårdsväxt.

Arten är en flerårig, krypande och revbildande ört, 3-10 cm hög. Utlöparna blir 2-5 cm. De basala bladen är 1-nerviga, skedlika eller rombiska 3–18 × 3–6 mm med grå ull på undersidorna, ovansidorna är kala och gröna. Stjälkbladen är linjära, 7–13 mm långa. Blomkorgarna sitter 3-7 tillsammans. Såsom namnet "dioeca" eller "dioica" säger, är kattfoten en tvåbyggare och har han- och honblommor på skilda plantor. De hanliga korgarna känns igen på brett avrundade, oftast vita holkfjäll, och deras mittblommor har ett blomfoder (pensel) av långa hår med tjock, plymlik spets; dessa blommor tycks vara tvåkönade, men pistillen är steril: dess fruktämne brukar sakna fröämne, och märket har endast till uppgift att utsopa ståndarnas pollen (liksom hos Petasites). De honliga korgarna har smalare, vanligen skära till mörkt rosa holkfjäll samt blommor med trådsmal krona och hårdare pensel av vanlig beskaffenhet med vita eller skära hår. Blomkorgarna är torra och kan användas som eterneller, bl a till "evighetskransar". Kattfoten blommar på våren och försommaren.

Örtståndet är avpassat efter torra lokaler. Eftersom stjälken och bladens undersida är vitluddiga; bladens gröna översida kan täckas därigenom att skivan vid mycket torr väderlek och å solöppna lokaler är hopviken längs mittnerven.

Kattfot är en älskad blomma på många håll och besjungs bland annat i Evert Taubes Sjösalavals.