Såg ett minnesprogram på TV:n om Tage Danielsson i eftermiddags, har sett det förut, men det är så bra att man kan se det hur många gånger som helst. Saknar Tages enorma känsla för språk och helt genuina humanistiska syn på livet. Vilken poet den mannen var. Jag har några favoriter eller hade, båda är döda. Det är Tage och Alf Henriksson. Båda språkmänniskor ut i fingerspetsarna.

Ibland undrar jag om det är jag som är föråldrad eller om tiden är ur led? Men numera är det så sällan något bra som visas på TV:n.

Har aldrig gillat såpor inte heller alla dessa löjliga Amerikanska serier som har en skrattande publik i bakgrunden.

Vet inte vad man skall titta på förutom sporten. Men det är ju inte sån sport som man gillar jämt, vad tittar man på då?

I min ungdom kunde man sitta och se debatt mellan Herbert Tingsten och olika debattörer. Jag har aldrig varit Folkpartist lär inte bli det heller, men debatter mellan personer med en hög intlektuell kapacitet är stimulerande. Läst Tingstens memoarer när jag hade barnen små. Tala om politiska intriger!

Överhuvudtaget var politik intressantare under 60-70-och 80-talet, det fanns färgstarkare personer inom politiken tycker jag.

Men man var väl inte så bortskämd heller, det fanns ju bara en kanal och den var svart/vit.

Dikt av Tage Danielsson:

Innan du blir kapitalist kommunist, monetarist anarkist, marxist, fascist
terrorist, imperialist socialist, syndikalist eller rentav folkpartist
måste lilla du förstå att så snart som du kan gå bör du stultande gå med
i det världsparti för fred som går före allting annat. Alla -ismer där vi stannat
är sekunda, inte störst. Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän,
kommer inget efter den.

Började dagen med en långpromenad med brudarna, vi gick runt hela byn i snabb takt. Det tog över en timme. Väl hemma fick jag frukost, det hade dom fått innan vi gick.

Sedan vidtog städning, hade varit dåligt med det på senaste tiden och det märktes. bakade sedan bullar, villket jag inte gjort på evigheter. Så nu har man fikabröd ett tag framövrer.  

 Vi har ju slutat med fikabröd till vardags, både jag och maken håller ju på att minska i vikt. Han har minskat över 10 kg tror jag, själv har jag minskat fem-sex. Det varierar från ena dagen till den andra. Men målet är 8 kilo så det återstår några kilon. Men det skall säkert gå, om man förändrar sitt kosthåll så att man kan hålla det i längden så behåller man ju den lägre vikten över tiden.

Har även kammat min långhåriga katt Fia, har satt mig i sinnet att slippa gå till vetrinären och raka henne i år.  

Det kostar 500 kronor och dom pengarna kan man ju ha roligare för. Hon får tovor i pälsen såhär på hösten när det är blött ute och det fastna div. skräp i hennes päls.

Men hitentills har jag lyckats hålla henne tovfri.

Mitt Rosentry är fullt av röda bär, dom enda bär som fåglarna inte ätit upp. Tydligen går dom inte att äta.

I dag är det riktigt höslikt ute, stormigt och kyligt. Men dock solsken vilket gör att det ser fint ut innifrån. hade tänkt ut och plocka mossa till julblommor och annan dekoration.  

Är fortfarande förkyld med hosta.

Sitter och funderar omn jag skall kosta på mig att åka ner till Stockholm på utställning med Tora. Kim kommer ju dit med Nora och då skall man väl inte tro att man kan bli bättre än 2 bt. och det ger ju inga poäng. Visst har man tur kan man få cert men det blir ett dyrt cert utan värde!  

Tora är ju i dagsläget 2:a bästa tik(västgöte) och 3:e bästa västgöte under året.

Hon har ju inte chans att få sitt campionatcert förrän i februari nästa år. Då är det ingen utställning häromkring förrän Östebybruk, om man nu kan kalla det häromkring!

Blir ett svettigt utställningsår om man skall hinna på alla "närliggande" utställningar. Närliggande innebär 25 mil enkel resa! Man bor ju inte precis centralt.  

Men jag har bokat plats i Simmatorp så dit skall ja fara, skall bli jättetrevligt att träffa alla västötaspetsmänniskor som kommer att finnas där dom dagarna.

Eftersom dottern påpekat att vi måste åka 45 mil i kommentaren, så är det ju naturligtvis så. Långt är det i alla fall.

Vi har följt dramat med dom instängda gruvarbetarna sedan i går vid midnatt när man började räddningsaktionerna. Maken har varit uppe mer eller mindre hela natten själv har jag vacklat upp ett par gånger. Men det är fantastiskt att följa.

Vi har fortsatt att kolla under dagen. Vilken dramatik och så mycket känslor!

Min borttappade portmonä är ju som en fjärt i rymden i jämförelse!

Men man känner sig ju lycklig över att tekniken finns att kunna göra dylika räddningsinsatser.

Här hemma skall vi byta balkongdörr i sovrummet, det kan bli äventyrligt nog , när dom lovat 10 cm snö i morron. Det är då dörren skall bytas. Det kanske blir till att skotta snö i sovrummet, det har jag aldrig gjort tidigare så det blir en ny upplevelse.

Dagens rysare upplevde jag när jag kom hem, efter att ha inhandlat div. förnödenheter till hushållet och inte hittar min portmonä. Skräck och fasa!!!  

Jag hastar in och ringer affären, om jag lämnat den där. Men det har jag inte.

Kollade bilen, fann ingenting!  Då tänkte jag att den blev kvar i kundvagnen. Man har ju så kmycket prylar när man gör sina inköp som skall fraktas hem, att det ibland är svårt att veta precis var man lagt allt. Låg den där har den säker funnit en ny ägare!!!

In och ringer till Assistans som vi har försäkring i för att spärra alla kort. När jag håller på med det går maken ut och precis när jag lagt på luren kommer han in med plånboken. Den låg under passagerarsätet!  

Där hade jag kanske inte sökt? Kvickt ringa till Assistans och stoppa spärrningen. Pust och stånk, såna här händelser kan man leva förutan.

Resten av dagen blev protokollskrivning. En rätt så odramatisk och tråkig tråkig sysselsättning.

Är fortfarande hostig och snorig. Det var ett elände i lördags i Sundsvall, när snoren rann och man skulle se fräsch ut och fixa att ha en hund som stod bra. Samtidigt som man skulle försöka hinna snyta sig då domaren inte hade blickarna åt vårt håll.

Har i dag inte gjort annat än att jag var bort till Vävhexorna (vävstuga) och började väva en pläd. Ja väva är väl en överdrift, i dag har jag flätat frans, ett dötrist knåp som man får ont i nagelbanden av.  

Skall fortsätta på onsdag. Ja sedan har jag plitat ner styrelseprotokollet från gårdagens styrelse i BBHK. Har medlemsmötesprotokollet kvar, pust!

Det är fortfarande blåsig och kallt. Har regnat i kväll blir i värsta fall snö i morron ,fy,fy!

I kväll har vi haft medlemsmöte i Brukshundsklubben. Drygt 20 medlemmar hade hörsammat kallelsen. Lite kan man tycka, men det är väl dom aktivaste, av dom 170 medlemmarna.  

Många bra förslag kom i alla fall fram. Nu återstår det att förverkliga  alla goda förslag. Det kan ju inte styrelsen göra utan det måste medlemmarna bidraga med.   

Styrelsen kan ge möjligheter, men själva aktiviteten måste medlemmarna delta i och sköta.

Men vi har många kurser som pågår och har pågått. Roligt att det är så många som vill vidareutbilda sig själva och sina hundar.   

Klockan halv sex i morse drog Maggan och jag mott Sundsvall. Lützendimma förelåg efter vägen, men vi kom fram helskinnade.  Utställningen hölls som vanligt i Gärdehallen. 10 Götar var anmälda. Domare var Per-Harald Nymark från Norge. Jag hade också Lina med men hon fick stanna hela dagen i bilen då hon är i höglöp. Ville vara lite hygglig mot hanhundsägarna på utställningen.

Maken är och jagar i helgen.  Maggan hade också med síg sina hannar, men hon ställde ingen. Var bara min fotograf.

Resultatet av lördagens utställning i Sundsvall för min lilla Tora blev BIR, BIG 5:a och 3:a Blågul hund. Det måste man vara nöjd med.

Men det är ju lite konstigt detta med utställningar, nu har vi haft ett så lyckat år i utställningsringen, jag har inte ställt Tora mer än fem ggr i år. 4 cert på fem utställningar, Två gruppplaceringar och en BIS placering.  Nu vill man ju att nästa år blir bättre!!! Men det kan man ju inte förvänta sig egentligen. Det är ju inte alla som får uppleva Toras karriär. Hon blev BIS placerad redan som valp. Så man får väl skruva ner förväntningarna och inse att när man kommer ner till Simmatorp nästa år så kommer det att vara knivskarp konkurrens och då kanske det inte går så lysande för min lilla Tora.

Hur som helst har det varit roligt.