Såg ett minnesprogram på TV:n om Tage Danielsson i eftermiddags, har sett det förut, men det är så bra att man kan se det hur många gånger som helst. Saknar Tages enorma känsla för språk och helt genuina humanistiska syn på livet. Vilken poet den mannen var. Jag har några favoriter eller hade, båda är döda. Det är Tage och Alf Henriksson. Båda språkmänniskor ut i fingerspetsarna.

Ibland undrar jag om det är jag som är föråldrad eller om tiden är ur led? Men numera är det så sällan något bra som visas på TV:n.

Har aldrig gillat såpor inte heller alla dessa löjliga Amerikanska serier som har en skrattande publik i bakgrunden.

Vet inte vad man skall titta på förutom sporten. Men det är ju inte sån sport som man gillar jämt, vad tittar man på då?

I min ungdom kunde man sitta och se debatt mellan Herbert Tingsten och olika debattörer. Jag har aldrig varit Folkpartist lär inte bli det heller, men debatter mellan personer med en hög intlektuell kapacitet är stimulerande. Läst Tingstens memoarer när jag hade barnen små. Tala om politiska intriger!

Överhuvudtaget var politik intressantare under 60-70-och 80-talet, det fanns färgstarkare personer inom politiken tycker jag.

Men man var väl inte så bortskämd heller, det fanns ju bara en kanal och den var svart/vit.

Dikt av Tage Danielsson:

Innan du blir kapitalist kommunist, monetarist anarkist, marxist, fascist
terrorist, imperialist socialist, syndikalist eller rentav folkpartist
måste lilla du förstå att så snart som du kan gå bör du stultande gå med
i det världsparti för fred som går före allting annat. Alla -ismer där vi stannat
är sekunda, inte störst. Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän,
kommer inget efter den.