Tora och Julia spårar rådjur varje morron, om jag går i vår skog. Det är så trist. Därför har jag gjort morronpromenaden på andra marker en tid. I morse tänkte jag att jag försöker gå skogen. Men det var som vanligt, dom hittade spår i det närmaste på tomten, villket inte är så konstigt då vi dumpat minst en skottkärra fallfrukt från äppelträden på komposten som ligger strax utanför staketet. Dom kommer ju tillbaka när dom sticker iväg, men jag gillar det inte.

Trots regn och allmänt trist väder bestämde jag mig för att testa Tora på ett människospår.  Jag gick en runda i ett skogsparti en km bort. Lät det ligga en timma medans jag rastade alla hundarna lunchpromenaden och sedan fyllde tvättmaskinen.

Sedan for vi ut, Tora kände på sig att det var något på gång när hon skulle fara ut ensam med mig. Väl framme vid spårbörjan fick jag verkligen hålla henne, hon hade så brottom att komma iväg! Sedan gick hon spik efter spåret, jag hade snittslat tätt för att se hur noga hon gick. Sedan när vi kom till slutet hade jag ju gjort en stor sväng för att komma tillbaka till starten. Hon gick den med. Den hade jag ju inte snittslat men det syntes märken efter mina spår lite här och där så jag kunde konstetera att hon nog gick det rätt också. Min lilla spårhund. Här en bild från spårkursen i fjol vår.

Nu leker Julia och Lina inne så det står härliga till, det märks att det är dåligt väder. Hundarna blir ju dåligt aktiverade ute när det regnar.