Första kvällen denna vecka som jag inte har nått möte, känns skönt faktiskt!

Har använt dagen till att städa i gillestugan och bakat vetebröd. Har inte bakat sen före jul.

I morron blir det inte mycket gjort här hemma. Skall följa med maken in till stan före 8.00 Han skall till tandkirurgin för att påbörja insättandet av skruvar. Medans han är på sjukhuset skall jag göra hundpromenad till Lungnvik och efter det handla mat till helgen. Skall sedan invänta att han blir färdig, så får jag vara privat chaufför. Han torde ha ont, så det går nog inte prata med honom.

Helgen torde bli lugn, undrar vad han kan äta? Soppa, kanske.

Hoppas det blir bra väder, då skulle man kanske kunna ta med kaffe och göra en långpromenad åt något håll, men då måste det vara fint väder. Det är lite tidigt att sitta i solen och må. Den värmer inte så mycket ännu.

Skulle i alla fall kunna ta kameran med och ta några nya bilder. Det skulle behövas.

Våra  kattor Linus och Fia påminner mycket om Simons katt, Samma gnissel när dom skall in på natten. Linus står på verandaräcket och krafsar på fönstret. Sedan jamar han i högan sky när han kommer in. Fia hon krafsar på verandadörren så det gnisslar. Man skulle inte ha varken fönster eller dött på sovrummet om man skulle få sova i fred på nätterna. För rätt som det är skall dom ju ut igen!

Skulle ju på BBHK-styrelse i kväll, bad maken sätta i min motorvärmare när han for till Lit tidigare i kväll. När jag kommer ut och sätter mig i bilen tycker jag den känns fasligt kall! Men jag hade inte tid att kolla något. Startade med visst besvär bilen och for.

Det visade sig att det bara var jag Åke och Jenny som kom så jag föreslog att vi skulle åka hem till mig. Det är varmare hemma hos mig än i Skidstugan där vi skulle ha varit.

Väl hemma måste jag kolla kontakten till motorvärmaren. Ja inte var det konstigt att min bil var kall och nästan inte startade, det var nästan -10 ute och jag har inte kört bilen sen i går kväll.  Maken hade satt in kontakten till sin egen motorvärmarsladd som hängde bredvid kontakten. Kabeln till min värmare hängde bredvid okopplad. Så går det när man liter på såna som inte kollar vad dom gör!

Man får nästan vårkänslor! Redan!  Hoppas att det fortsätter. Längtar tills man kan gå i skog och mark. Har aldrig varit nån vintermänniska, blir mindre och mindre med åren.

Skall iväg på Trädgårdsföreningens styrelse, jag tillhör valberedningen, ett "straff" man drabbas av när man går ur styrelsen!

Sedan är det morrondagens styrelse i BBHK, får väl hoppas det blir nån styrelse. Det har redan börjat bli avhopp! Jag kan ju inte göra något åt att saker och ting inte funkar. Jag gör mitt och sedan får resten bli som det blir.

Men den dagen den sorgen. Nu drar jag!

Har varit på styrelse i föreningsarkivet i kväll. Det låter väl inte så upphetsande kanske, men det är faktiskt en riktigt trevlig tillställning. Till min stora förvåning är flera av ledamöterna gamla bekanta.

Visste inte ett dugg om denna instutition tidigare annat än att den fanns och att jag lämnade alla gamla protokoll till arkivet när jag slutade som facklig företrädare för 6 år sen.

När jag i fjol blev tillfrågan om att ingå i styrelsen sa jag ja , mycket på grund av nyfikenhet.

Jag är ju nyfiken av naturen., inte på folk men på mycket annat. Det var ju därför jag även har suttit i domstol som nämndeman. Har man aldrig varit på en rättegång vill man ju veta hur det går till och vad som gäller.

Hur som helst, jag tog med boken som Karin skrivit, Vasadöttrarna, för att få hennes namnteckning i den. Karin Tengborg Falkdalen är idéhistoriker och chef för Föreningsarkivet i Östersund. Den 17 februari kommer hon att medverka på TV i ett program som går på Kunskapskanalen, En bok en författare. Skall försöka komma ihåg att titta. Det är ju roligt att se folk man känner.

Det har blåst de senaste dagarna så alla våra vägar har drivit igen. Försökte hitta en av stigarna i morse men det syntes ingenting, snön gick upp till knäna och hundarna vägrade gå före utan ville gå i mina fotspår. Jag har gått rätt så långt ett tag nu varje morron, det börjar vara så att kroppen kräver denna promenad varje dag. I morse tänkte jag inte gå så långt då det drivit så mycket, men när jag kommit ut blev det i alla fall två km.

Man är väl snart en riktig atlet!!!  

Maken kom hem efter ett dygn i jaktstugan. Man kan ju undra varför tillbringa lördan mitt ute i skogen utan el och utan centralvärme? Inte är det jakt heller!

Ja det är nog tråkigt hemma!!!  

Jag och hundarna har i alla fall haft en lugn och trevlig helg med lämpliga långpromenader och soffliggande med sport -TV som underhållning.

Gårdagens IKEA-resa började i -11 hemma på morron. Maggan kom hit ca halv nio och vi drog sta. Ju längre ner mor kusten vi kom desto kallare blev det. I Fränsta var det -18.

Vi som måste ha hundarna i bilen hela dagen hade ju trott att det skulle vara varmare där nere än uppe hos oss, så brukar det vara. Men inte den dan! När vi kommerfram är det -16 och det är ju tur att jag tagit med västarna till hundarna. Det gör ju mycket att ha en varm väst på sig. Sedan rastar vi ju dom med jämna mellanrum.

Att följa Maggan och handla på IKEA är ingen snapptur, det tar dan, om man säger så.

Själv handlade jag inte mycket för egen del. Men jag passade på att köpa presenter till Maggan som fyller år i början av februari.

Väl hemma igen var det fortfarande bara -11. Vi hann hem till "På spåret" där Py Bäckman och Kalle Moraeus mötte Hélène Benno och Peter Apelgren vilka utklassade Kalle och Py. Dom hade inte mycket till allmänbildning som det verkade! Trodde dom om bättre!

Nu har vi varit till Maggan så hon har fått klippa tasshår på Tora. Klorna följde med också.

Tora är som en orm när man skall klippa hennes klor. Därför ville jag att Maggan skulle klippa tasshåret, hon har med respekt för Maggan som inte är matte.

Nu skall vi smörja hennes tassar, hon har lite fult på baktassarna. Jag vill inte att hon skall få sår.

Appropå TV-programmet med omplaceringshundar, jag har skrivit på protestlista mot programmet och SVT. Programmet ger ju ett intryck av att en hund är någonting som man kan skaffa och sen lämpa vidare när man lessnat. Som om man tycker att hundar är leksaker till oss människor. Man köper och tycker dom är besvärliga och säljer vidare eller lämnar till hundstall.

Har man tänkt igenom vad det är att ha hund? Det verkar inte så många gånger.  Hundar har blivit dyra, men det skulle kanske vara ännu högre pris på dom. Då kanske man tänkte efter innan man skaffade en familjemedlem till (som ju en hund blir). Att leka Robinson med hund, nä fy sjutton!!!  

Annars är man glad att man har sina anhöriga som bor i Australien på ett torrt ställe. Det har varit översvämning där dom bor också, men inte som i Queensland. Det är nästan inte fattbart att det kan bli så stora områden som hamnar under vatten.

Vi lever nog i ett paradis när man jämför hur det kan bli lite varstans i världen.

Nu har jag städat ut julen. Lite tråkigt blir det då alla tomtar skall bort, men man kan ju inte ha dom framme hela året. Då är det ju ingen julpyntning att göra. Jag spar på tomtar, har massor, kan inte ha alla framme, har inte plats för dom längre!

Det har en tendens att bli mer och mer för varje år trots att vi inte köpt något julpynt de senaste åren. Ljusstakar har vi köpt men inget annat. Men man får ju i present, jag som fyller år tre dagar före julafton. Det är lätt att köpa en ny tomte till mig!

Vi har ju plastgran så den barrar ju inte hur länge vi har den inne. Men man måste ju avsluta julen ändå.

Jag tröttnade på granbarr för 20 år sen, då inköptes denna gran och den ser lika ut som då vi köpte den så den räcker nog livet ut.

Det är maken som klär julgranen varje år och han blir lika deprimerad varje år när han måste klä av den.

 Hur som helst, i morron skall jag åka till Maggan, hon skall få klippa håret mellan trampdynorna på Tora. Det blir isklumpar där när det är nysnö. Det är ju inte bra då det kan bli sår eller eksem. Så därför skall Magga få avhjälpa. Tora blir så stökig för mig, jag klipper ju hennes klor trots protester från henne, men detta med att klippa det vill jag inte.

Snödrivan som hänger i min spalje hänger kvar, något längre ner.