Har många gånger fått frågan, varför har du en västgötaspets? Hur kommer det sig att jag 1971 valde att köpa en sån hund?

Svaret på den frågan är inte lätt att ge. Min dåvarande svärfar hade stuga uppe i Björkvattnet ovanför Gäddede. Vi var där ganska ofta. Där fanns en hund som nog var en dreverblandning, skulle jag tro. Den såg ut som Kjell Olov Felts första blandras, som ju också var ganska lika en västgöte. Jag tyckte att dessa hundar var lämpliga i storlek, man hade ju tre barn och för att få plats i bilen (vi hade ingen herrgårdsvagn) Måste hunden vara liten. Men inte för liten, det skulle ju vara en hund också! Jag ville inte ha jakthund, ingen trimmras, robust, men med päls som klarar norrlandsvinter.

Läste alla hundböcker jag kom över. Det var ju viktigt att det blev rätt. Så landade jag på västgötaspetsen och det har jag aldrig ångrat. När jag till sist hade hittat rasen som jag aldrig sett levande( det fanns inga såna hundar uppe hos oss på den tiden). Så hur skulle jag hitta en kennel som födde upp dom?  Via SKK fick jag reda på Hans Nobell i Bålsta. Därifrån kom min första hund och därifrån kom mamman till min andra också. Jag minns alla kommentarer jag fick över utseendet. Ha,ha  en gatukorsning mellan gråhund och tax, var ganska vanligt.

Jag som hela mitt liv velat ha hund men som när jag växte upp hade en mor som hade bacillskräck och på sin höjd kunde tolerera en utekatt som knappt fick vara inne på dagen. Tur att vi hade jordbruk så det fanns andra ställen att tillbringa natten på.

Nu så här i efterhand kan jag väl erkänna att det var tur att jag inte fick nån hund som barn. Man är inte vuxen ansvaret.

Just nu har jag en helt underbar tjej och skall nog ha en till.

För mig är västgötaspetsarna helt perfekta hundar.

Ibland har man tur!!