I dag har det varit en sån där dag då man ingenting gör. Man bara är!

Vi tog Lina ut på en långpromenad mitt i dan då solen sken och det var paus i skidåkningen på TV:n.

Utsikten var skön, man kan se ända bort till Bydalsfjällen. Syns inte så bra på mina kort men i verkligheten syntes det.

Lina älskar dessa långa promenader, hon springer runt men går aldrig längre bort än att hon kan se vart vi är.

Sedan avslutades dagen med en magnefik solnedgång över grannens hus, man kunde ju tro att det brann om man var längre bort ifrån. I natt blir det nog kallt. Brukar var tjusiga soldedgångar då.

I går, lördag var min syster och hennes familj och hälsade på. Anledningen var dels oss, men i ännu högre grad Maggan och hennes pojkar. Dom växer ju fort och Karin har inte träffat dom sen i somras.

Roligt att träffa släkten, Jag har ju inte så många släktingar. Vi är ju bra två syskon och föräldrarna är ju döda sen ganska många år.

Jatteroligt var det i alla fall.