Vi har en tranfamilj som håller till ca 200 m från vår tomt. Man stöter på dom varenda dag när man rastar hundarna.

Dom är skygga så man kommer inte nära, dom flyger så fort vi kommer i synfältet. Men det är ju stora fåglar.

I dag när jag kokat äppelmos  ( för sista gången hoppas jag) Tänkte jag att ett litet spår kunde kanske roa Julia. Så jag gick en liten repa ute på gärdet ovanför oss. När jag kom fram till slutet la jag hennes dosa, ( en snusdosa vi fick av Nina i fjol när vi gick spårkurs) i dosan finns det korv.

När jag sedan vänder mig om och skall gå hem står det två karlar mitt i spåret jag lagt. Vad dom höll på med vet jag inte, dom hade en käpp med någonting på, Hur som helst så gick jag hem.

Jag funderade en stund, men sen bestämde jag mig för att testa att gå med Julia trots att dom nog sabbat en del.

Så jag tog Julia till starten. Hon spårade perfekt tills vi nådde platsen där karlarna hållit till, då blev hon osäker.

Men jag uppmanade henne att ta spåret igen och det gjorde hon. Hon gick spik på dosan. Jätteduktig.

Det är ju synd att man inte kan gå i skogen där det inte vimlar av folk. Men så är det ju här på hösten. Älgjakten pågår ju fram till jul.