Tänk vad tiden går! I morron blir min älskade Tora 4 år. Grattis gumman!

Hon har givit mig så många trevliga stunder redan nu och flera lär komma.

En jätteskön långpromenad med hundrna är gjord, nu kan man inta soffan utan dåligt samvete. Vi får nog en vacker dag i dag. Solen har gått upp och det är inte så kallt bara  -12.

Maken har äntligen bestämt sig för att ha julgransplundring. Det är han som sköter julgranen varje år.

Själv har jag kollat retiopatifallen inom vår ras, det finns en hel del. Om man skall para vill man ju inte dra på sig sånt.

Numera kollar ju många innan parning men inte alla, så man vet inte hur det ser ut bakåt på alla hundar. När man ser listor över de som har konstaterad ögonsjukdom är det ju vissa hundar som återkommer och syskon som finns representerade i statestiken.

En sak jag är undrande över är att en del fall är betecknade som sanolikt ej ärftliga. När vi fick föreläsning i ämnet i fjol på världskongressen fanns den benämningen inte med vad jag minns.

Måste fråga Nils när jag ögonlyser nästa gång.