Att ha trädgård innebär att man aldrig är arbetslös. Det finns alltid att göra. Men min trädgård skulle behöva flera som jobbade, har visserligen en till men han gör inte rensning och det är det största arbetet.

Men man får dagarna att gå i alla fall.

Min smällspirea höll på att dö i vintras, det var bara några grenar som hade liv, dom grenarna hänger över en pion vilket ju inte är bra. Nu kommer det nya skott från roten så i höst klippper jag bort dom gamla grenarna.

Hurdalsrosen var också illa åtgången av vintern, men den har tagit sig och blommar jättemycket.

Jag sätter ju frön för att fixa mina amplar och krukor varje år, så även i år.

Annars så har jag dalior som kommer år från år. Detta är sommardalior som jag spar.

Fuchior som är jättegamla, vet inte hur gamla, kanske 10-15 år.

Det fanns fyra pioner utanför verandan när vi köpte huset för 16 år sen dom finns kvar och blommar snällt.

Dammen gjorde vi om för ett par år sen, i den finns bl.a två näcrosor som övervintrar där och blommar varje år.

Tora och Julia är så lustiga, när jag jobbar i rabatterna ligger Tora i rabatten bredvid medans Julia försöker hjälpa till genom att bita av diverse strån och själkar.

Det går inte att få dom att låta bli, så dom får hållas. Det är så vildväxt ändå så nån paradträdgård blir det aldrig. Allt sprider sig, man skulle behöva gallra och ta bort massor. Men jag orkar inte, det får vara till hösten.

Moder natur är ju outgrundlig, det enda som inte kom efter den hiskeliga vintern var en ros, Polstjärnan, den mest härdiga ros jag hade. Den dog!!!

  En av mina favoriter Rosenflocka

Här är en favorit till Tora.