Mina två kattor är så olika. Honkatten Fia, av okänt ursprung, långhårig, mager under all päls. Jätteduktig råttfångare. Enmanskatt,hon är min och ingen annans. Bryr sig nästan inte om husse. Kan ibland vid sänggåendet gå och "prata" lite med honom, men annars håller hon koll på vart jag är och vill vara i närheten av mig om hon inte är ute. Går som regel inte så långt, när hon är ute. Skulle aldrig komma på att gå in hos någon granne.

Min andra Linus. Också han av okänt ursprung, korthårig men längre än "vanligt" kort. Tjock och lat, jagar fåglar om dom finns i närheten, men ingen råttjägare. Ligger helst i solen och slappar.  Går med fördel in till grannen om vi inte är hemma och släpper in honom. Älskar alla och älskas av alla. Supersocial. Han går inte så långt heller men är inte främmande för att gå in om han blir insläppt hos kringboende.

Ingen av dom gillar barn mest på grund av att dom inte är van med barn. Båda är snälla men Fia är skyggare än Linus.

Hon reagerar på skarpa ljud och håller sig undan om det dammsugs inne. Linus är inte så försiktig, är jag inte direkt i närheten av honom ligger han kvar.

Vintertid är Linus nästan innekatt, går ut men vill in genast igen. Fia är också mycket inne men kan vara ute en stund i alla fall.

Fia är inte helt bekväm med Tora, då Tora är ganska närgången med kattorna. Linus är ju Toras lekkamrat och Linus är med fördel tillsammans med Tora. Det är inte Fia, även om hon har lärt sig att Tora inte är elak eller dum. Men det har tagit tid.