I dag gjorde Alex mig förvånad. Vi skulle ju gå ut med Lina. Jag sa att han fick bestämma vilken väg vi skulle gå och hur långt. Det blev ganska långt, han travade på med sina korta små ben, hurtig som bara den. Uppför en ganska brant backe och sedan genom skogen, över ett dike som jag fick hjälpa honom att hoppa över sen tillbaka hem.

När vi kom hem skulle vi sopa bort snön på infarten.  Jag tog upp löven som blåst in på gården senast det var blåst. Vi får alla löv från grannarna in på vår gård.

När vi kom in blev det macka och O-boy och sedan glass.

han börjar sakna mamma ganska mycket nu, särskilt på kvällarna när han skall gå och lägga sig. Men det går fantastiskt bra ändå. Han är ju bara fyra år och han har inte varit borta från mamma så länge förut.